sikorka

Igår åt jag mer än jag ville. Idag har jag, hittills, ätit precis så mycket som jag velat. Idag är en mycket bättre dag. Dessutom kändes det som att min arbetsintervju med Subway gick rätt bra nu på förmiddagen. Får se vad de själva tyckte sen antar jag men hopept ska ju tydligen vara det sista som överger människan?

Före jag smet iväg för intervjun satte Jens mig på att sitta och sy fast små extra tyglappar med tryck enligt strikta regler på hans militärjacka. Jävla fruntimmer göra! Och ändå kände jag mig lite fruntimrigt upprörd över att han tydligen själv inte tyckte sig kunna tillräckligt bra.
När jag kom tillbaka var dock allt påsytt med, numera, svart tråd och stora hafsiga stygn. "Haha älskling, jag syr 10 gånger så fort som dig". Om det var så där det skulle se ut hade jag fan kunnat fixa det på 5 minuter medans jag gjorde något helt annat samtidigt. Nåja, mindre kärringgöra för mig om inte annat.

På tal om fruntimmersjobb har jag och Märtha en genialisk plan som ska skrida till verket ASAP. Tills vidare får vi bara känna oss för när det kan tänkas vara och planera lite mer in i minsta detalj...

Vid 1 tror jag att det var så skulle Jens och de andra militärfjantarna ut och gå genom satden. Jättespännande. Verkligen, jag lovar att jag är stolt över min pojkvän för att han kan gå i ett led som har likadana kläder på sig. (Förlåt älskling men du skulle tycka det var precis lika trist att se mig på en dressyrtävling.)
Men eftersom det har snöat en massa nya härlig snö över den gamla, nertrampat hala snön så har han lovat att någon säkert kommer att halka till och eftersom de bär på bajonetter finns det ju ändå en viss underhållningspotential...