sikorka

Gårdagen sög och jag skulle fan stannat hemma med bloggarna ändå.

Jag var trött som ett as och ville inget hellre än att sova. Men det är söta pojkar så jag biter ihop, klistrar på ett leende och kollar busstider. Alla tre är överrens om att bussen som kommer in klockan 7 blir en jättebra buss för mig att ta. I Timrå ringer Timmy och säger att han blir kanske en halvtimme sen ner till stan.
Lugnt, tänker jag, då kan jag ju ändå dra hem till Robin och dumpa alla grejer där.
Hoppar av bussen men ser inte Robin någonstans. Provar att ringa men inte är det någon som svarar. Mobilen kanske försvunnit på något mycko vänster? Via Eniro får jag tag på adressen och börjar knata bara för att jag ändå inte har något bättre för mig. Efter 20 minuters promenad i uppförsbacke med en tung ryggsäck hittar jag hem till honom. Men han är inte där. Han har dragit iväg till sitt ex vars hamster nyss har dött och kommer hem imorgon (läs: idag) eftermiddag.
Great! Bara att vända ner mot navet igen alltså. Möter upp med Timmy som bestämmer sig för att jag har snygga skor men är dum i huvet eftersom jag inte bryr mig när han lägger en hand över mina bröst. I ärlighetens namn, hur många känner ni som orkar reflektera över en hand som ligger ovanpå er stängda vinterjacka???
Vi sätter oss i en park och dricker hallonsoda och flummar trots att han nu erkänt att han slarvat bort alla sina 3(!) leg och därför inte heller är flrmögen att kroga under kvällen. Jag beslutar mig för att ta 10bussen hem, 80kronor fattigare, och i väntan på bussen hamnar vi på en pizzeria där han äter en pizza som snarare ser lagd än lagad ut... Efter några minuters frysande utanför en låst port dyker hans kompisar upp och vad som kallas för förfest dras igång. 5 gymnasiekillar som vill framstå som bratz groggar upp min ena flaska hallonsoda med explorer framför exrocisten - begynnelsen på TV medans jag mer och mer desperat längtar efter att Jens ska ringa och säga att han är i Sundsvall och att jag äntligen får lämna lägenheten. Efter ett tag ger jag upp och går ändå, sätter mig på navet och diskuterar porr och onani med två fulla 40åringar(?) som på något mystiskt vis hamnade bredvid mig. (why oh why does this always happen to me when I wear a skirt?)
Vid halv11 är vi tillbaka i Jens lägenhet och knappt 20 minuter senare har jag somnat.
Fantastisk utekväll måste jag säga.



Det närmaste jag kom till fylla var fyllesamtalet Timmy förärade mig med klockan 2 på natten

Jag *nyvaket*: Hallå?
Timmy: Hej! Haha, vad konstigt du låter, vad gör du?
Jag: Jag sover ditt jävla as.
Timmy: Jahaaa... Du låter som en man. Haha! Ellis! Har du nånsin tänkt på att när man är full, som jag är nu, det är då man verkligen inser vilka personer man älskar - på riktigt liksom.
Jag: Vad bra, du borde ringa till dem och berätta hur du känner.
Timmy: Men.. Du fatt..
Jag: Godnatt. *klick*