sikorka

Det är konstigt hur snabbt människor kommer in i olika vanor. Mina föräldrar kom till exempel in i vanan att jag sover hos Jens varje natt snabbare än vad jag själv gjorde. Detta trots att de inte fick veta att jag sov där förrän jag gjort det i 3 veckor...

Men nu har det väl ändå gått för långt?

En vecka sen vid middagsbordet:
Mamma: Ska du jobba ikväll?
Jag: Nej, jag ska till Sundsvall ikväll istället.
Mamma: Nu hörde jag inte vad du sa, kan du ta om?
Jag: Tack för uppmärksamheten... Jag sa att jag ska till Sundsvall och gå på krogen med Emelie.
Mamma: Jaha...
Pappa: Jag lyssnar ändå aldrig när hon pratar, det kommer aldrig nåt vettigt ur hennes mun.
Jag: Jo jag sa att jag inte ska sova hos Jens ikväll.
Båda föräldrarna: VA? Men Elisabeth, var hade du då tänkt sova????


När jag kom hem en sväng igårkväll:
Pappa: Va? Kommer du hem? Du brukar ju komma intravandes lagom till att jag åker till jobbet.
Jag: Jag fick skjuts hem så nu är jag här ett tag och väntar på att Jens ska köra hem mig till sig.
Pappa: *märkbart lättad* Åhå, jag blev lite orolig där ett tag... Kommer han snart?


Elisabeth på väg ut genom dörren för att gå till jobbet:
Jag: Hejdå, jag går till jobbet nu!
Mamma: Sov så gott och hälsa Jens från mig!


Och de tyckte att jag borde betala hyra för att "bo hemma"...