sikorka

Förlovningen är bruten.
Förra veckan så började en snäll liten nörd på mitt jobb. Under någon fikarasts flummande sa han något som fick mig att gå ner på ett knä och fria med ett gruskorn. Han sa att inget skulle göra honom lyckligare och sedan dess har vi varit jobb-fästman och jobb-fästmö. Vi har varit äckligt sockersöta och kallat varandra för älskling, tofflat oss och gjort det evigt avskydda "du är söt. nej du är sötare. nej du är sötast. nej du är sötastare."-you know the rest.... Bara för att det var en kul grej.

I onsdags så kysstes vi för första gången och jag blev medbjuden till hans lägenhet. Han var rätt duktig men just då kändes det fortfarande som en dum idé.
Jag måste lära mig att lyssna på mina första instinkter!
Nästa kväll följde jag dock med och hade mitt livs näst sämsta sex. Twice!

Morgonen efter fick jag ett sms
"Hej elisabeth, det är mattias. Vill du bli ihop eller bara vara kk med mig? Valet är såklart ditt! puss"
WHAT? Hur gick nu det här till? Från att vara flummare till ett kasst engångsligg och helt plötsligt måste jag kasta mig in i ett förhållande? Nej tack!

Nu är han tydligen jätteledsen och tycker att jag är en bitch som bara playat honom....
Yeah right.