sikorka

Jag insåg en sak idag när jag var och handlade med mamma. Trots att det snart är ett år sen jag var anmäld och egentligen är ett år sedan jag faktiskt var ambitiös så sitter mina DeathGamevanor i. När jag väljer purjolökar dras jag oemotståndligt mot de vars blast lämpar sig bäst som svärdseggar och när lukten av purjolök slog emot mig när jag ställde kassarna i bilen slogs jag av en känsla av äventyr, kämparglöd och vår.
Det är inte direkt en dåligegenskap men det känns ju onekligen lite knäppt så här i efterhand...