sikorka

Fy fan vad det snöar! Det var så jävla vitt att jag helt ärligt inte hade en aning om vilken del av vägen jag skulle hålla mig på och var det fanns en trottar. Jag såg ju snövallarna iallafall. Men med såg menar jag att jag såg hur högt upp på träden de nådde, var lutningen började på marken hade man ingen aning om.
Jag tror att jag och den där gubben har nån slags varannan gång grej för oss. Inte för att jag någonsin tycker om honom men varannan gång så går jag därifrån och känner mig ändå rätt duktig, som idag. Nu ska jag inte dit förrän om två veckor, alltså när allt det här börjar töa bort. Slasksladdning here we come!