sikorka

Jens är i Luleå tills på torsdag. När jag precis slagit mig till ro i soffan hemma så ringer han panikartat om att det är något krångligt med mobilen. Jag är fortfarande inte helt säker på vad som var fel men tydligen behövde han sin pinkod för attlösa det hela och den kan han inte utantill. Koden ligger dessutom på hans köksbord i hans låsta lägenhet som jag inte har nycklar till. Men kan jag inte gå dit och ringa till jouren så att de släpper in mig ändå? Tveksam men snäll så knatar jag iväg. Nej, precis som jag trodde kan de inte släppa in någon främling som är "den låsta dörrens flickvän" utan något mer påtagligt bevis som typ mitt namn på dörren eller kontraktet. Ringer Jens med detta föga förvånande meddelande samtidigt som jag lämnar byggnaden. Efter 5 minuter ringer han upp, om jag har legget på mig så är snubben där om 30 minuter och överväger ett insläpp.
Alltså får jag kuta hem efter väskan, lyckas övertala mamma att köra iväg mig dit och sätter mig sen till ro på stengolvet och väntar. Till slut får jag ett telefonsamtal och han dyker upp. Efter 5 minuter med Jens i örat som frustrerat instruerar mig om att brevet ligger på helt fel bord och en vaktmästare som står i dörren och blänger mig har jag hittat koden och skickat iväg den, fått mitt IDkort avskrivet så de vet vem som ska polisanmälas om den "riktiga" Jens kommer hem och är sur och är på väg därifrån. Nämnde jag att det var helt emot alla regler av honom att låta mig komma in och rota?