sikorka

Jag misslyckades med uppkörningen. Igen.
Nu körde jag "för snabbt, slarvigt och var dömd redan efter första momentet. Men överlag gick det ju bra, bättre lycka nästa gång."
Men jag borde inte vara förvånad, oavsett hur dålig jag tycker att jag är på att köra bil så tyckte han att jag var sämre, redan före vi satt oss i bilen. Det blev inte direkt bättre efter det. Gubbjävel, den andra snubben hade iallafall varit trevlig under uppkörningen även om han uderkände mig.
Mamma och Thorssa (som var söt nog att ringa upp efteråt och lyssna på mitt patetiska bölande) tycker att jag ska ringa och tjata om avbokade uppkörningstider resten av veckan tills min teori går ut på måndag. Jag känner att jag bara vill slippa att någonsin sitta bakom en ratt igen... Tydligen håller Kalle också med dem.
Det är inte förlusten av den lilla rosa plastbiten som är hård, jag är inte ens speciellt interesserad av den, det är förlusten av en biljett härifrån. För även om inte jag bryr mig så gör Sveriges alla arbetsgivare det och utan ett jobb så verkar jag vara fast i den här skithålan resten av livet, trots att jag inte vill något hellre än att lämna Härnösand och allt vad det innebär bakom mig.

Mamma muntrar upp oss med spontan ljusterapi i köket. Känns knäppt men whatever. Här kommer bilder på vad köket har förvandlats till...