sikorka

Imorgon klockan halv 10 åker Thorssa med bussen härifrån.
Jag vet fortfarande inte, som den klängiga egoist jag är, hur jag ska klara av det. Jag hatar att behöva stå där nere på busstationen och kyssa honom farväl och veta att han kommer vara utom räckhåll när jag behöver en kram i en hel månad. Hur löjligt det än låter så kan jag inte ens sova vettigt utan honom. Förut har det aldrig varit ett problem, visst har jag alltid föredragit sovsällskap men det har aldrig varit ett krav. Månaden utan honom mellan februari- och marsbesöket sov jag gott tre enda nätter, och då sov jag fastklamrad på Emelie och Märtha. Annars var varje natt ett nytt spännande äventyr i sömproblemslandet, de som någonsin sovit med mig vet hur svårt det är att ens börja närma sig tanken att jag skulle sova dåligt... Och imorgon natt börjar det igen.
En hel månad utan honom. Igen. Fy fan vad jag inte vill.