sikorka

Jag förstår inte hur han står ut med mig, jag hade aldrig orkat med nån som var lika knäpp som jag. Jag är oändligt glad och tacksam att han fortfarande gör det, jag föstår bara inte hur.
Inatt drömde jag att vi pratade på telefon och jag sa nåt som fick honom att lägga på mitt i samtalet och han vägrade svara när jag ringde upp igen. Sen jag var tvungen att göra nåt annat och helt plötsligt får jag ett sms från Märtha som undrar varför min relationsstatus på facebook ändrats till "single", eller om det kanske var "it's complicated" i min erfarenhet är det typ samma sak. Jag fick panik, vad hade jag sagt egentligen som kunde få honom att känna så? Jag rusade ner för trapporna och ut genom dörren för att prata ut med honom och helt plötsligt så ligger jag i min säng och hyperventilerar.
Efter att ha legat och vridit och vänt på mig i vad som känns som en evighet och helt oförmögen att somna om på grund av hur verklig drömmen varit så tittar jag på klockan. 3:43 alltså 2:43 hos honom, han kanske är nattuggla ikväll? Knappast troligt. Men jag måste höra hans röst säga att allt är bra för att ha en chans att komma upp klockan 6 imorgon? Men han sover ju nästan helt säkert. Men det är akut? Bara för dig. Scew you, voice of reason and understanding!
Så som den underbara och förstående och respektfulla flickvän jag är ringer jag nu upp min pojkvän mitt i natten. För att be honom att inte dumpa mig över facebook för något jag säger över telefon, varken nu eller i framtiden.
Sen bölar jag lite för att han inte sa det snabbt nog (som hälsningsfras) utan istället berättade att han låg och sov och undra varför jag ringde nu av alla tider.
Nej, jag hade aldrig stått ut med mig i ett förhållande. Men han gör det och det är fan värt en medalj. I fem minuter pratade han massa snällt, fint och lugnt med mig tills jag var redo att somna om igen.