sikorka

Imorgon lämnar jag landet.
Gissa vem som upptäckte att passet var bortslarvat lagom till hemkomst idag?
Paniken bultade så jag fortfarande har ont i örat (ja, på riktigt, fråga inte hur)!
Ber mamma hjälpa till men hon hinner bara med en snabb scanning av min ena bokhylla före hon måste iväg på nåt hon lovat bort sig till. Kan pappa eller min lillebror hjälpa till då? Nej, de sitter ju vid sina datorer.
Tack. Det känns inte alls kasst att slarva bort passet dagen före man behöver det och inte få någon hjälp att leta, det känns helt fantastiskt faktiskt. Jag lovar.
Loggar in på msn för att panika till Kix men hon är för en gångs skull inte inne, däremot är min stackars pojkvän det. Så honom skrämmer jag slag på medans jag för min inre syn målar upp bilden av hur jag vinkar av Kix nere på stationen imorgon för att jag ändå inte skulle komma ombord på planet.

Efter ytterligare en kvarts hysteriskt letande och nära till gråte hittar jag dock det dumma forexkuvertet där det ligger längst ner under ett ton av saker i min fåtölj. Men ändå! Jävla skitpass.