Uppskjutandets Mästarinna
Nej, nu är jag less på den där dumma boken. Igen.
Istället tänkte jag berätta om min fika med Sabine idag. Riktigt hur vi fick för oss att fika vet ingen men jag är glad att vi gjorde det. Senast vi tog en fika ihop bara hon och jag gick vi i tvåan på gymnasiet, och det var ju ett jävla tag sen vid det här laget.
Visst träffades vi under nollningen i höstas men det var inte riktigt samma sak, särskilt inte när vi hamnade i varsin grupp som tävlade mot varandra...
Så, vad pratade vi om då?
Morden såklart, det är ju allt folk pratar om nu för tiden. Eller ja, ni fattar, sen det hände. Men båda av oss är alldeles för ytligt glada och nöjda med hur våra egna liv börjar staka ut sig att vi snabbt bytte ämne efter att ha konstaterat att det var hemskt.
Vi pratade om att hon har mycket plugg framför sig och att jag ska börja plugga till hösten. Hon som är lite knäpp av sig och har saknat att lära sig "ny" matte sen hon gick ut ur gymnasiet erbjöd sig genast att även hon hjälpa mig förstå vad det är jag ska förstå. Go team go!
Vi pratade om pojkvänner och relationer. Och när vi var inne på relationer konstaterade vi hur dåliga vänner vi båda är. Inte dåliga vänner som otrevliga, bara det att vi båda är personen i vänskapsförhållanden som överlåter kontakt-tagandet till de andra, fast man egentligen visst vill träffas. Förstår ni då varför vi inte setts på tre-fyra år?
För att vara gravid i åttonde månaden var hon förvånansvärt liten om magen, skulle lätt bara trott att det gått 4-5 månader snarare än att hon ska föda om 7 veckor. Brösten hade dock växt på sig ännu mer, något som diskuterades flitigt tillsammans med hennes nya gravid-personlighet. Normal och tråkig som hon är har hon inte haft någon intressant craving alls, jag var mycket besviken. Däremot har hon världens bästa luktsinne nu, tydligen hade en öppen men uppdrucken flaska Loka (jordgubb/lime) fått henne att gå runt och sniffa i hela lägenheten efter jordgubbarna - jag blev nöjdare över historierna.
Jag vet inte om vi snackade om så mycket annat men tre timmar tillbringade vi iallafall på stans enda röd-dags-öppna café med våra kladdkakor och halvvispade grädde.
Och som vanligt säger vi hejdå med "vi måste ses snart igen, det får inte gå så här låg tid tills nästa gång". Och som valigt vet vi att det kommer ta åtminstone 5-6 månader före vi ens hejar på MSN igen...
Istället tänkte jag berätta om min fika med Sabine idag. Riktigt hur vi fick för oss att fika vet ingen men jag är glad att vi gjorde det. Senast vi tog en fika ihop bara hon och jag gick vi i tvåan på gymnasiet, och det var ju ett jävla tag sen vid det här laget.
Visst träffades vi under nollningen i höstas men det var inte riktigt samma sak, särskilt inte när vi hamnade i varsin grupp som tävlade mot varandra...
Så, vad pratade vi om då?
Morden såklart, det är ju allt folk pratar om nu för tiden. Eller ja, ni fattar, sen det hände. Men båda av oss är alldeles för ytligt glada och nöjda med hur våra egna liv börjar staka ut sig att vi snabbt bytte ämne efter att ha konstaterat att det var hemskt.
Vi pratade om att hon har mycket plugg framför sig och att jag ska börja plugga till hösten. Hon som är lite knäpp av sig och har saknat att lära sig "ny" matte sen hon gick ut ur gymnasiet erbjöd sig genast att även hon hjälpa mig förstå vad det är jag ska förstå. Go team go!
Vi pratade om pojkvänner och relationer. Och när vi var inne på relationer konstaterade vi hur dåliga vänner vi båda är. Inte dåliga vänner som otrevliga, bara det att vi båda är personen i vänskapsförhållanden som överlåter kontakt-tagandet till de andra, fast man egentligen visst vill träffas. Förstår ni då varför vi inte setts på tre-fyra år?
För att vara gravid i åttonde månaden var hon förvånansvärt liten om magen, skulle lätt bara trott att det gått 4-5 månader snarare än att hon ska föda om 7 veckor. Brösten hade dock växt på sig ännu mer, något som diskuterades flitigt tillsammans med hennes nya gravid-personlighet. Normal och tråkig som hon är har hon inte haft någon intressant craving alls, jag var mycket besviken. Däremot har hon världens bästa luktsinne nu, tydligen hade en öppen men uppdrucken flaska Loka (jordgubb/lime) fått henne att gå runt och sniffa i hela lägenheten efter jordgubbarna - jag blev nöjdare över historierna.
Jag vet inte om vi snackade om så mycket annat men tre timmar tillbringade vi iallafall på stans enda röd-dags-öppna café med våra kladdkakor och halvvispade grädde.
Och som vanligt säger vi hejdå med "vi måste ses snart igen, det får inte gå så här låg tid tills nästa gång". Och som valigt vet vi att det kommer ta åtminstone 5-6 månader före vi ens hejar på MSN igen...
Kommentarer
Postat av: Emelie
Ja, svårt med såna där kontakter alltså.. När man träffas känns det konstigt man inte hörts av eller träffats på så lång tid, men på nått sätt lyckas det bli så ändå, konstigt egentligen..
Kul ni hade det trevligt iaf =)
Trackback
