sikorka

Igår fick jag äntligen träffa Emelie igen, och det här besöket stannar hon dessutom en hel vecka och hade därför tid att ge mig en hel kväll till skillnad från senast när vi sa hejdå efter bara några timmar.
Hon plockade upp mig på stan efter att jag slutat skolan och så åkte vi och handlade mat och godis. Och ett 6pack kopparbergs äppelcider 2,25%. För er som inte var Emelie, Erika eller jag under första året i gymnasiet låter det säkert rätt random, men det var vad vi alltid drack under våra tjejkvällar, och vi drack det genom rosa sugrör. Igår fick vi alltså någon "fan vad jag saknat dig, vi ses aldrig tillräckligt mycket längre och nu ska vi vara nostalgiska"-knäpp och plockade upp ett sexpack bara för att.
Ut till deras sommarstuga som så många gånger förr och började bråka med eldar både i bastu och stugan, även om jag lät henne vara karl och fixa själva eldandet, jag höll bara lampan i bastun och inne i stugan fick jag börja med maten medans hon gick runt och tände alla ljus och slog igång vatten och värme och annat som kan behövas om man ska överleva en kväll.
Vi åt kycklingsallad framför Letters to Juliet och kramade sönder varandra lite lagom av lycka medans tårarna rann. Så sjukt söt film på alla sätt!

Efter filmen packade vi ihop vår cider, några sugrör och traskade ner till bastun. För en gångs skull satt vi inte där i flera timmar och pratade om viktigheter men det betyder inte att det inte var skönt ändå att ligga inne på plankorna, se hur ångan täckte fönstrena och prata om allt och inget. Fan Emelie, vi måste basta oftare! Varför slutade vi basta åtminstone varannan helg? Du vet, förutom de uppenbara anledningarna: du lämnade landet, båda hade pojkvänner och du lämnade norrland?

Vid elvatiden smög vi upp över det knastrande gräset och tillbaka till stugan där vi slog igång nästa bölfilm, och här snackar vi verkligen en film som man gråter smärtsamt mycket av, båda två hade huvudvärk efter att filmen var klar för att vi gråtit så mycket. Och hur lite någon av oss egentligen ville ge filmen en chans på grund av huvudrollsinnehaverskan så är den sinnessjukt vacker.


När jag gjorde en klassisk Elisabeth och somnade ifrån den tredje filmen för kvällen bestämde vi oss för att det kanske var dags att flytta från soffan till sängen. Men "imorse" såg vi klart den när vi åt upp resten av kycklingsalladen till frukost och drack julmust. Emelie ahde lovat att det inte var en gråtfilm den lilla lögnerskan, men jag är glad att vi såg den ändå. Trots att det ännu en gång blev löjligt blött nedanför våra hakor.


Det låter säkert jätteknäppt men jag är så himla glad att jag faktiskt har en kompis som gråter lika hejdlöst till filmer som jag. Istället för att bara himla med ögonen eller skratta.