Kanske dags för avvänjning...



Igår satt jag och tittade på Harry Potterbilder, det tog ungefär 5 minuter för mig att hitt en bild som rörde mig till tårar, och sen slutade jag inte gråta på ungefär en timme...
Idag på jobbet så hörde jag hur de andra prtade om sina semesterplner och jag kände hur fjärilarna över att åka till London och hoppet om autografer kom tillbaka. Tankarna vandrade vidare..
Och då ska vi vara utklädda! Och jag måste fixa fransarna till min Hufflepuffhalsduk. Och sen ska jag ha den igen när jag och Erika går på midnattspremiären i Sundsvall och tittar på både del 1 och 2! Bilder, vi måste ta bilder. Åh! Alla fina bilder jag hittade och sprade ner igår. Jag undrar hur många andra fans som sitter och gråter över bilder i timmar bara för att? Men det är ju som den där bilden om "nervous brekdown" sa... Hur länge har jag älskat Harry Potter nu? Jag vet att jag var pytteliten när jag fick min första bok, men var jag 9 eller 10? Jag måste kolla upp det! Men det är häftigt att ha växt upp med en bokserie på det sättet, de har verkligen varit min barndom. Jag minns när jag var 12 och faktiskt hoppade på killar som var dubbelt så stora som jag för att de sa nåt elakt om Harry. Nu blänger jag bara... Much saner. Men wow, ändå, det är ju verkligen hur länge som helst. Och Rowlings dedication i sista boken är så fin. Fan nu börjar jag snart gråta igen...



Så tänkte jag alltså på jobbet idag... Tror det kan vara dags att lugna ner mig med allt vad fangirlande heter. Ett tag iallafall. Annars kommer det ju vara ett ännu större nervvrak än planerat som boardar planet mot London, då är det nästan tveksamt att de skulle släppa ombord mig...

Kommentarer
Postat av: Emelie

Hahaha, ja, nog är du bra mycket Harry Potter besatt kan man säga =P Sötnöt ;3

2011-06-16 @ 19:10:54
URL: http://emeylie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0