sikorka

Jag saknar inte att jobba på callcentret. Inte alls.
Men jag saknar att skriva. Så fruktansvärt mycket.
Och jag kan inte förneka att jag fick intressanta meningar att pussla ihop när jag jobbade där... Kanske inte så poetiska, men spännande att försöka få att sitta ihop.
Loggade in på Haket idag för första gången på en halv evighet (eller sen januari) och läste lite gamla saker. En del får det att krypa i mig så dåligt det är, andra är riktigt bra och några har jag inte en aning om vad jag tänkte på, men kommentarerna "förstår precis vad jag menar"...
Så nu drar jag fram några gamla IB-alster att dela med er här. Det är varken de sämsta eller de bästa, men det är de mest runtsnurrade. Enjoy, eller vad man nu ska säga.

Att se världen i ett sandkorn

Avklädda julgranars prideparad
Tufftufftågar genom staden
Över nerisade julskyltsgator
Sprider nostalgidofter utan glöggrussin
Om du hade barn, hur hade du då gjort?
Hade krukväxten varit snorgrön,
eller hade gubben redan varit hängd?
Vibrerande dendrofilifickor
Överfyllda med intressesmurfar
Väntande på kafferastslösningar
Utgånget ingågna skor att gå en mil i
Medans de kinesiska drakarna tar över koppen
Protestraparna och paranoiablickarna
växer upp tillsammans
I sandlådelekar hittar man världen
Snurra jordgloben och landa på fötterna

Framväxta alster under blyertsspetsar
Halvfärdiga bilder av drömmar
Lysande mörker
Blommorna dog för länge sedan nu
Stickade vintrar
Ljusa bastoner fyller luften
När trummorna jagar vår puls
Chokladfläckade korsetter
En gång delade vi naiviteten
Du får inte radera
När ljusstaken fortfarande var Hel
Det är bäst att du glömmer
Hästsvansar och brända BHs
Reflekterade vindar lugnar världen
Förträng förnekelsen
När vi tar ett gemensamt andetag

 

Social Kompetens

Neka vänligt
Tigg artigare
Ska det vara så här?
För alltid?
Lev på kärlek
Alla ska vi dö

Andningspanik

 

Kontrollera kroppstemperaturen kontinuerligt

Smärtan pulserar genom kroppen

Blockerar alla andra tankar

Din röst väcker mig

Så snart du tystnar faller jag igen

Det gör verkligen ont!

I väntan på Henne behöver jag hans värme

Om så bara för en natt

Jordgubbar fungerar lika bra som Ipren

När smärtan blir för stor

Räknas det här som våldtäkt?

Kom och hämta mig när jag inte kan gå

Satkärringar!

Och jag måste få

Smeka hans hår

Före

Jag blir galen

Av att han stöter bort mig

Jag undrar hur han skulle reagera på en kyss

Tack för alla skämt

De räddar mitt liv

När blodet tränger fram på huden

Mobiltelefonerna ligger tysta i våra fickor

Andas in

Andas ut

Hållplatser är värdelösa

Har du tillgång till den kärlek du behöver?

 

 

Måndagsmelankoli

 

Glad musik i mina öron

Snytpapperstussar i händerna

Huvudvärken står på max

Och högtalarna pumpar kärlek,

Med extra bas och trummor

Varför fryser man mer ju varmare man är?

Jag är desperat efter glömska

Finns det någon som kan ta med mig och en filt till skogen?

När klassas man som psykiskt instabil?

Eller så kanske man måste visa det för att de ska förstå?

Hon har gett mig numret till en psykolog

Jag vågar inte ens titta på det

Kanske för att det skulle hjälpa

Någon dag måste jag återvända till världen

Jag kan inte vara sjuk för alltid

Världen rusar förbi och lättnaden fyller mig

När jag ser att jag bara måste le och nicka

Och sakta backa ifrån

Plötsligt förstår jag varför ingen vill dela tält med mig

Kanske om jag kunde betala?

Batterierna i min mp3spelare är slut

Kortleken är mitt sista hopp

Jag är trött på att dela säng med en jättekondom

Får jag vara liten och bita dig i nacken?

Vill inte vakna ensam längre

Jag vill inte att du ska ta mig i små doser

För man kan inte överdosera dig

Och högtalarna pumpar ut drömmar,

Med extra bas och trummor

Onsdagstankar

Våra hästar är inte verkliga,

och jag svävar lättköpt fram.

Om man aldrig pratar med främlingar lär man aldrig känna någon

Varför har du aldrig blivit buren min lilla flodhäst?

Sluta slänga mig över axeln som om jag vore luft

Men varför blir hon svartsjuk?

Jag vill se ut som en baksmälla

Gör vad du vill med mig,

det är bara en kropp.

Jag vill rädda ditt liv,

så jag ska hålla mig undan så länge du vill.

Jag fick den ”söta tjejens” pizza – ska vi byta?

Det finns för många läxor att lära sig

Vad gör jag här?

Mina tår fryser så,

kan du dela säng med mig?

Jag lovar att inte bitas för hårt.

När blev han så behaglig att titta på?

Varför kan inte någon läsa mig som en öppen bok?

Kan du ringa när du hittar mig?

Svalka mig med högtryckstvätten,

jag tror jag brinner upp när vi håller varandras händer

Varför måste du ha pojkvän och vara fel för mig?

Hur kan man vara klantig nog att missa med etthundraelva?

Får jag vila mina ögon på din kropp?

Mina brännmärken ser så lysande röda ut

Hon verkar aldrig få dåligt samvete

Jag är, men får inte vara, attraherad av dig,

så det är bara inbillning

Telefonen ringer fyra gånger i timmen,

jag har inte haft sex sen ifjol

Lär ut klyschorna åt folket

Så våldsam var jag inte

Som sagt  så är de inga mästerverk, men vill inte lägga ut de bättre texterna här ändå. Men jag saknar känslan av att få meningar som sitter och snurrar i huvudet tills jag skrivit ner dem.
Kan ni fatta att jag inte har skrivit på 1½ år, och då var det ett fruktansvärt dåligt, framtvingat diktförsök.