sikorka

Jag vågade äntligen gå över till mina föräldrar idag. Syns inte, finns inte, right? 

Det var så konstigt tyst överallt. Visst har jag varit ensam hemma förut, men nu var ju pappa där. Utan Assar inom ömsesidigt synhåll.

Mamma veckopendlar till Uppsala den här terminen så hon bad mig redan förra måndagen att gå över och prata med pappa, men då var jag i Umeå och sen har jag varit feg.

Han kändes trasig när han var alldeles ensam i hela huset. Utan varken mamma eller hund där som sällskap. Lite som de där änklingarna man hör om som dör någon månad efter att frun gått bort för att de inte vet hur de ska ta hand om sig. Han sa på riktigt att det var jobbigt att kliva upp på morgonen, att det kändes onödigt när inte Assar fanns där och väckte honom eller måste gå ut.

Det är läskigt när man inser att ens föräldrar också är människor, på riktigt.

Men de har i alla fall hittat en ny valp, den är nästan en vecka nu så i juli någon gång får de komma och hämta honom. Jag fick se toksöta bilder.

Nu ska bara tiden gå också...

 

Mamma skrev på sin blogg också, fint om Assar och sen en bild på nya valpen.