sikorka

Vet ni vad som hände för exakt ett år sen imorgonkväll? Det visste inte jag heller, hade helt glömt bort. Men nu slog det mig, det slog mig hårt. Imorgon är det ett år sen jag och Marcus kysstes för första gången. Tänk vad mycket som hände efter det, en månad av ångestladdad osäkerhet, 9 månader av något som mycket väl kan liknas vid himmelriket. Och nu är det borta. Det känns fortfarande helt absurdt att tänka på det. Jag har vant mig vid att vara singel, jag har vant mig vid att vi inte längre hör ihop. Men en del av mig kan fortfarande bli förvånad när jag ser att han är inne på MSN och att ingen av oss skriver till den andra.
Jag älskade verkligen Marcus. Det vi hade och den jag var när jag var med honom. Tyvärr tog känslorna slut, men det förhindrar inte att jag kan sakna den person som bidrog till några av mitt livs bästa månader.