sikorka

Varför verkade sotare vara ett så mycket bättre jobb när man var liten och såg på filmer som Madicken och Mary Poppins?
Jag har aldrig sett en riktig sotare som fått dansa med söta flickor på baler, eller hoppa in i tavlor, eller i allmänhet klättra på tak och i skorstenar som någon annan omvänd jultomte.
De ljög för oss!

En lunch, fyra koffeintabletter och en alvedon senare så är jag lika trött som i morse med en knappt dämpad huvudvärk...
Och plötsligt har telefonens tangentbord förkonstigat sig också. Jag har en så bra dag idag...

Jag saknar Poledancen. Men eftersom jag är sjuk så vågar jag inte utmana mitt immunförsvaret mer än nödvändigt (jobb + tentaplugg).

Jag har förbeställt Casual Vacancy. Like a boss fangirl.

Så jobbet går bra...

Igår var vi på bröllop. Tidda skulle äntligen gifta sig med sin David. Har jag sagt hur perfekta de är för varandra? Det är som en jävla författare av livet bestämde att "vi behöver ett ultimat par, några som alla kan se på mils avstånd att de älskar varandra och är menta att vara tillsammans". Så de presenterade David för Tidda och helt plötsligt blev det magiskt.

Emelie är hemma och hälsar på över helgen, så igår drog hon ihop 5 kompisar till för att sitta och dricka vin och prata.
Vi kom dit vid 6tiden, eller åtminstone gjorde jag det, beställde pizzor och hällde upp vin. Och hällde upp vin. Och hällde upp vin... Vi kom i säng någon gång kring halv 4 på natten, lagom till att det var ljust ute igen.
Men det var en sjukt kul kväll med precis så rumsrent prat som det ska vara, det vill säga inte särskilt.

Någon gång under kvällen, lagom till andra andningen började 90-tals-allsången till spice girls och annat som alla kan varesig man vill eller inte. Inklusive Torn, komplett med 85% av rörelserna.
Vi spelade något dryckesspel med hjälp av en app också, sjukt nymodigt, där man skulle läsa upp ett påstående typ "har flest skor" och så ska man peka på den i sällskapet som det passar bäst in på - Emelie - och så fick den personen dricka. Jag blev enhälligt framröstad som klantigast, barnsligast, och "troligast att bli en surkärring"....Tack för de fina orden.

Hur kul vi än hade med sexprat, peklek och teckenspråk så tror jag ändå att den stunden på kvällen då alla skrattade mest var när Jennie skulle visa hur hon planerar att vara som mamma.

Kalle fyller år idag så jag passade på att fira honom igår. Vi grillade en supergod fläskfile och gjorde klyftpotatis och tsatsiki till, och åt vattenmelon medan vi väntade på att allt skulle bli klart.
Vi såg på Holy Musical B@man och typ ... många .. avsnitt av Doctor Who före jag somnade till strax före midnatt, då hamnade vi på balkongen och pratade medans vi drack upp lite mer av vinboxen. För man kan ju inte dricka mindre än en halv box per kväll. Det blev en jättebra dag, fast jag på något konstigt vänster lyckades bli myggbiten trots att jag satt i rök och solbränd på kinderna trots att det var mulet och kallt...

Här har ni lite mer om gårdagskvällen. Så jag kanske drack lite mer än minnet sa?

Fy fan. Jag vet inte när jag blev så där full senast, men inte fan är det bra.
Igår gick jag på en inflyttningsfest, den var helt ok, och jag drack en cider + nästan en flaska vin = hyfsat lullig när vi gick ner till krogen. När vi kom ner drack jag tre drinkar + en shot. Tack och lov insåg jag mina begränsningar och jag gick hem strax före 2. Jag hade funderat på att ta en taxi, men tydligen var det för tidigt för att de skulle rada upp sig och vänta på kunder så jag orkade inte vänta utan gick istället, inte särskilt stadigt, hem. Tur nog för mig har jag en väldigt tålmodig pojkvän som inte fattat det här med vanlig läggdags så jag ringde upp honom (jag är fortfarande skitstolt över att jag lyckades skicka iväg ett sms där det stod "vaken?" rättstavat och till rätt person för enligt min syn så hade jag tre mobiler som alla såg ut ungefär som myrornas krig med övervägande vita myror.) för att slippa gå lika "ensam" på min vingliga färd.
Och det är här minnet inte är säkert. Jag tror att jag minns allt, men det känns som ett minne av en dröm snarare än ett minne av en kväll.
Men jag kommer hem, klär av mig, går och lägger mig, går upp och spyr. Och av någon anledning så böjer jag mig inte ner, utan jag står med raka ben, och alla rosa drinkar stänker ner rätt mycket. Så till tredje hulkningen inser jag att "visst ja, man ska sitta när man gör det här" och drar fram tvättkorgen som pall åt mig.
Det här är då alltså vad jag minns, men det känns så absurdt så jag vet inte. Men Erik hade ställt fram en spy-kastrull åt mig som stod kvar nu på morgonen så jag antar att jag minns rätt, även om tvättkorgen inte ser direkt nersutten ut. Men jag hoppas att stänk-minnet och upptorkandet av stänket bara är mina fyllefantasier... Stackars Erik.

Oh! Och jag blev bjuden på Tiddas bröllop igår! Så den 28e ska jag gå på bröllop! Iiiiih! Nu måste jag bara se till att vi firar Johan på morgonen så att vi kommer i tid.~~

Dagens Visa
För nu har den infekterat min hjärna också... Men videon var ju iaf lite gullig.