sikorka

Det händer en massa bra saker just nu, och i vanlig ordning så fokuserar och stressar jag upp mig över de sakerna som inte går lika bra. För hur skulle man annars hantera livet?

 

Sara kom över för fem kannor te, halvt godkänt kärleksmumsbakande, några timmar prat, och för att peka ut att Taylor Swift tydligen har låtar som stämmer perfekt in på våra liv...

 

Jag har en dålig dag...

Den började inte dåligt, men den blev det. Och jag är på jobbet, så hej diskretare-internet-än-facebook-där-jag-iofs-ändå-inte-skulle-få-för-mig-att-klaga.

Jag har haft ett "ofrivilligt sabbatsår" nu och tanken var ju att klara mina tentor och börja sista året nu i höst. Men nej, såklart är jag så pass korkad att jag inte ens på femte försöket har lyckats sätta farmakokinetiken, eller terapin på det fjärde. Och det värsta är att jag inte haft tid att vara arg, ledsen och besviken på mig själv. Inte för att de känslorna inte finns där i överkant, utan för att jag har haft fullt upp med att jobba och försöka sätta ihop ett eget liv efter att ha lämnat allt jag och Erik byggde upp. Och ja, ibland gör den biten också fortfarande ont. Jag vet att det har gått tre månader nu, men det är fan bara en artondel av tiden vi var tillsammans, kan ni förstå det? En artondel!

Men nej, just precis nu är jag mest deppad över skolan och mitt kompletta misslyckande. Alla tar examen nu, Emelie tar till och med en dubbel examen i sina språk (grattis älskling, du är grym), och hela facebook svämmar över av diplomerade klasskompisar. Jeanette i klassen har ju dessutom fått jobb här på samma apotek som mig, så inne på kontoret hänger hennes nya namnskylt och väntar med "Leg. Receptarie" under namnet. Som ett jävla hån.

Pia och Magnus stod och snackade utbildning nyss, om hur tufft det brukade vara och hur outbildade och oförberedda receptariestudenterna som går nu är när vi kommer dit. Pia utbildade sig för 50 år sen, och före de ens fick börja på farmaci-utbildningen så fanns det något som kallades för "slasken" som de måste gå igenom först med en massa matte och kemi och grejer. Varpå Magnus slänger ur sig att "ja det kanske inte vore så dumt istället för som nu när alla kommer in och tror att de ska klara av det och sen inser halvvägs igenom och några hundra tusen i skuld att det var för svårt för dem". Boom. Nej nej, han beskrev inte alls vad jag nu går igenom.

Får man ge upp efter halva utbildningen? Får, får man säkert men i så fall ryker dessutom jobbet som jag har nu. Och ska jag i så fall utbilda mig till legitimerad tekniker istället för att bara jobba som kvalificerad tekniker som nu? Jag skulle säkert kunna göra det, men i princip alla apotek har satt stopp för att anställa fler tekniker så det är ju också galet ovärt. Så vad gör jag? Inbillar mig att jag på 2½ månad hinner plugga in 2 skitstora och elaka spärrtentor samtidigt som jag jobbar heltid? Går in i ett andra pausår? Dör?

Jag vet inte, så just nu står jag här på jobbet och låtsas att jag kan le mot kunderna tills ikväll när jag ska få dansa bort mina bekymmer.

Jag vaknade vid 9 efter ännu en dröm om spagat, så jag gick upp och stretchade i typ en halvtimme. Mitt elaka ben verkar i alla fall vara på väg tillbaka, nu är båda på ett stående yogablock igen. Även om båda nådde ett liggande block efter nyår...

Sen jag bestämde mig att jag var klar med bentöjandet så har jag ätit matlådor, diskat, torkat av en massa köksytor, och sopat golvet. Det hela gick på cirkus en halvtimme. En halvtimme stretch, en halvtimme städ, och nu har jag varit vaken i 11 timmar. 

Det är 10 timmar av att bara sitta på soffan och vara omåttligt uttråkad. Vad hände med att gå iväg och rösta? Vad hände med att dansa, läsa, se ikapp serier? Nej, allt är för tråkigt. Jag kände för att se på Reign, men jag kom inte ens 2 minuter in i avsnittet före jag satt och fipplade med mobilen igen, så det var bara att ge upp. 

Klockan är åtta nu, betyder det att jag får gå och lägga mig och hoppas på mer energi imorgon?

Jag vaknade 05.38 idag och var klarvaken. 

Men efter ett tag lyckades jag somna om tills 8. 

Nämnde jag att idag är dagen jag får flytta in?

Så när jag ringde på den där konstiga annonsen jag nämnde i förra inlägget lät saker helt plötsligt ännu mer suspekt. Yay? Så jag drog med mig Kalle som extra-rumpa för att titta på lägenheten som han döpt till "rape dungeon" efter den info vi fått. 

It was not a rape dungeon. Det var en hobhåla! Lägenheten visade sig vara tokigt fin, med stort härligt kök, ett mysigt allrum, en förstorad sovalkov och sen golvvärme i det lilla badrummet. Både han och jag blev rätt kära i stället på en gång, och inte bara för att snubben som bor där nu var grymt trevlig med tre fina hundar. 

Men hyresvärden googlade mig och hittade facebook, så min poledance kom ut. Han är ok med att jag dansar men mer tveksam på att jag ska få ha stången uppe i lägenheten. Men å andra sidan finns det ett litet gym i ett av hans andra hus där jag kan få sätta upp den, så vi provade det igår. Den gick upp som den skulle och han verkar inte så konstig när man träffar honom i person. Så imorgon ska vi skriva på kontrakt och sen flyttar jag in den första maj!

Min första egna lägenhet. Det känns rätt stort och häftigt. Nu behöver jag bara en massa möbler att fylla upp den med. Jag tvivlar på något sätt på att en säng och en massa bokhyllor räcker till om man ska ha folk över. 

Ja ni folk. För att vara en halvt utrymd spökstad är det oväntat svårt att hitta en lägenhet här. 

Jag var på en visning igår, på pappret såg allt bra ut, men väl där så var lägenheten inrökt och pytteliten. Jag menar verkligen pytteliten, ugnsluckan slog i skafferiet, det enda som var stort var badrummet men riktigt så mycket tycker jag inte om duschar...

Så jag ska ringa Härnösandshus senast imorgon och säga att helst inte den, får jag titta på någon annan?

Tills vidare så har jag hört av mig på andra annonser också utan någon riktig effekt. Men inatt fick jag svar på den som hade den fantastiskt avtändande formuleringen "Tribal-tatuerade kamphundsägare med mc-drömmar undanbedes.". Jag undrar vad han tycker om grävlingstatuerade poledansare? Men jag ska iaf ringa när det är lite mer vettig tid och fråga om jag kan kolla på den. Det värsta som kan hända är att den lägenheten också suger...

  

Jag gjorde slut med Erik igår. 

Uppenbarligen är jag dum i huvudet eftersom han är världens finaste kille, men ändå lyckas jag gå och sluta vara kär.

Det var fyra underbara år i alla fall. Så tack för dem om du nån dag kommer tillbaka till den här bloggen.

Jag är tillbaka hos föräldrarna just nu. Lite ombyten, min dator och två Harry Potterböcker tills vi orkar ses igen och dela upp allt. 

Tänkte att ni som klagar på att jag aldrig skriver kanske ville ha en uppdatering. 

Ja, som vanligt har jag försökt göra nya och spännande saker under året som gått, men efter fyra år så börjar ideerna verkligen sina så jag tänker inte ens lägga upp en lista utan bara sammanfatta sakerna här ändå. 

 

I maj så tatuerade jag mig äntligen, och är galet nöjd. 

I september började jag dansa balett. Något jag tyvärr itne har tid att fortsätta med nu till våren...

I oktober firade jag och Erik årsdag igen. 4 år, kan ni fatta det? Det kan inte jag.

Och nu senast i december så anordnade vi som sagt Pole For Life. 

 

Tidigare års listor har ni här 2010, 2011, och 2012.

 

I år tänker jag däremot köra på burken, det känns mycket mer doable. 

Jag har ett nytt nyårslöfte iår. Jag har ju försökt fortsätta köra på en-ny-sak-varje-månad-listan, men efter 3(4?) år så börjar det ju onekligen gå lite trögt. Så för att hålla humöret uppe med fina saker i år också tänkte jag försöka komma ihåg vad jag glömde förra året; gladburken.

 

 

Så kom den till slut. Dagen vi väntat, fasat, och längtat till hela hösten. 

Den 7e december var det äntligen dags för oss att ta över Skönsbergs Salonger för en dag. Jag som inte ens hade känt mig särskilt nervös efter genrepet var plötsligt så nervig att jag vaknade 2 timmar före larmet och trodde att jag försovit mig, och mat var inte högt prioriterat det heller. Jag lovar, det tog ut sin rätt efter showen när jag insåg att jag var dyngtrött och vrålhungrig, men så där vid 12tiden när alla tjejer började samlas hade jag inte en tanke på såna världsliga saker.

Trots att det absolut var en av årets bästa dagar finns det inte så mycket att skriva. Vi kom, vi sågs, vi segrade. Typ.

Vi kånkade stolar och bord i några timmar (upp till bevis om att det är en bra träningsform liksom), medans gubbarna skruvade fast våra stänger och kollade ljus och rökmaskiner. Sen blev vi komenderade att infinna oss hos alla duktiga sminköser och frisörer som blivit inlånade för dagen. Det tog några timmar att snygga till närmare 40 brudar som alla hade blivit tilldelade olika stilar. Nämnde jag att alla jobbade helt gratis?

 

 

Till slut var vi faktiskt klara allihopa, och i tid också!

 

 

 

Så här har ni numrena i den ordning vi släpptes upp på scenen. Det fanns dessutom massa auktioner mellan våra uppträdanden och allt som allt drog vi in 36000kr under kvällen. Alltså 18000 var till Hjärtebarnsfonden och Cancerfonden. 

Bilderna är tagna av Diana och finns att hitta här (1,2,3), fler bilder och alla rutinerna finns dessutom på studions facebooksida och riktiga hemsida.